Hjärnan, snön, glasen, borden, folkvimlet, discjockeyn och alla berättelser blir till en låt

Tänk dig en hjärna, kanske rent av din hjärna… platsen där allting utspelar sig. Oavsett var det händer, ute på stan, på puben, i Hornstull, hemma i soffan, på jobbet eller i Tokyo, ja överallt… där det händer, så händer det i din hjärna. – under förutsättning att du upplever eller får reda på händelsen förstås.

Tänk dig också alla intryck man får, känslor som väcks och alla tankar som tänks, medvetet eller omedvetet, frivilligt eller ofrivilligt, positiva eller negativa. Det blir rätt många. Och sen… alla tolkningar .. och de verkligheter du skapar… ja allting, vad du än tänker om det, så händer det i din hjärna.

Egentligen ville vi på Trabant bara berätta om att vi just nu jobbar på detaljerna i den nya låten som släpps på torsdag. Vi började fundera på hur låtarna egentligen kommer till. Hur det börjar, alla vändningar, alla våndor, ja bara en sån sak som, när är man klar?

Är vi klara nu tillexempel..? ja vi är väl det, släpp låten nu. Men hur kom vi fram till det här, frågade vi oss. Det var då vi hamnade i de där funderingarna om hjärnan. ”Tänker du så finns du” – En bekräftelse alltså. ”To do is to be ” En bekräftelse till… jag menar vi har ju nästan gjort klar låten.

Okej, hur kom vi alltså hit? Ja, och du som läser. Hur kom du hit? Du är ju jätteviktig i den här processen. Eller hur? Du är ju målet med hela den här resan… fram till färdig låt. Hur känns den när den snirklat sig in i din hjärna och kanske blivit tolkad av dig.Snön i Horntull heter låten och den kan förmodligen tolkas på många sätt, om nu låten uppnår tillräcklig höjd så att den överhuvudtaget förtjänar en lyssning och kanske en tolkning, din tolkning.

Och apropå att skriva låtar är det så att låtarna egentligen alltid funnits och att det istället handlar om att hitta den. Den finns redan någonstans, kanske i rymden. Och rymden och hjärnan är väl egentligen samma sak? Bra låtskrivare är egentligen inga bra låtskrivare, de är bra på att hitta låtarna. De hittar dem och är bra på att mejsla ut dem och göra dem hörbara och njutbara. Ja, men tänk själv, en bra låt är ju så självklar… skulle inte kunna gjorts på något annat sätt än som den är, den bara är där. Ta ett exempel … Life on mars, mångas absoluta favoritlåt. Precis som till exempel vatten ett element är musiken ett element och element kan inte skapas av en människa. Eller hur? Den kan omformas, frysas, slås sönder, förångas eller färgas men inte skapas!! Inte av en människa. Eller hur? Samma sak är det med en låt. Måste vara en fantastisk känsla att hitta en av de där låtarna som verkar bra. En del låtskrivare kallar sånt att få en låtidé. Men i själva verket har de hittat låten som de omedvetet letat efter. Allt de nu behöver göra är att gräva fram fyndet och putsa lite. Och det är lite som arkeologi. Ju närmare fyndet desto mer varsamt putsar man och desto finare pensel använder man. Ibland kan det i och för sig vara intressant att man i slutfasen lockas av att ta fram det stora spettet igen för att komma vidare. Det händer oss ofta. En finkänslig låt kan behöva det stora spettet för att överhuvudtaget få liv, precis när man trodde att den var klar.

Kan det vara så att jag avvek lite igen. I alla fall ville vi berätta att på torsdag så ligger låten där. Låten som vi sökte, hittade, som vi mejslade fram och som snart kan avlyssnas, sågas eller spridas på nätet, vi hoppas på det sistnämnda förstås.

Då så, vad det så här det var tänkt när vi startade jobbet. Att jobba med musik för oss som att ha en liten hylla att lägga alla intryck, erfarenheter, upplevelser på. Eller som en vän som hänger med som lyssnar, hjälper att tolka situationer, möten, samtal. Ja, musiken ger till och med förslag och råd på vägen.

– Var det så du tänkte att det skulle bli Peter, när du tog de första ackorden på gitarren?

– Jo men kanske någonting ditåt. Den blev kanske pampigare än jag tänkt.

– Hur tänkte Mikael då?

– Bilden fanns direkt, känslan den kändes rätt dansant, lite funkig, lite självsäker, lite glammig och ett jävla tryck i kompet. Och de lockade fram en positiv känsla, energi, positiv energi. Det var ju smällkallt när jag hörde grundmaterialet första gången jag fick Hornstull på hjärnan, vintern, snön, glasen, borden, folkvimlet, diskjockeyn och ett första möte och alla berättelser jag hade förmånen att lyssna på…

Är du kvar? Du menar alltså att du läst allt det här? Då är du helt underbar:) Vi hoppas på samma tålamod när och om du lyssnar på låten också. Och om du gillar vad du hör så sprid den gärna. Gillar du en inte så sprid den ändå den kanske kan betyda något för någon annan:) Tack för att du stannade kvar och lyssnade (läste)

/Mikael, Peter o Jesper